BK-48:s herrar till division 5!
16.9.2021 13:06 Nyheter / Herrlaget

Årskrönika: BK-48:s herrar till division 5!

Ännu en säsong i division 6 är till ända för BK:s herrlag. Den femtonde på raken sedan laget år 2005 degraderades från femman. Denna säsong 2021 blev dock väldigt speciell. Igår (onsdagen 15.9) avgjordes modern historias jämnaste division 6 och BK står som vinnare med 1 poängs marginal till NuPa! Som ensamt lag av 24 stiger laget omgående i seriesystemet och kommer år 2022 att spela i division 5.

Bakom denna otroliga bragd ligger ett enormt förarbete och en krånglig väg till toppen på pallen.


Lagbygget tog fart 2020 då stommen i BK fick bekanta sig med två nya ansikten. Bernt Backman och Micke Stenback, två rutinerade tränare inom Vasa-fotbollen. Med dem kom också Heimo Ervalahti och hjälpte till med lagledning och material tillsammans med undertecknad. Rune Rönn, hedersordförande, som är lite av en ikon och en av grundarna av klubben har alltid också funnits med på ett hörn med herrlaget, men tog tillsammans med tränarduon en aktivare roll i kulisserna.

Några värvningar senare kunde det konstateras att vi hade rimliga chanser att utmana varenda motstånd den kommande säsongen. Förhoppningarna var stora och laget gjorde marknadsföringsmässigt en större satsning för att få mer synlighet och publik till matcherna. Det lyckades utomordentligt. Under ett år då coronan härjade fritt och världsläget kändes instabilt fann många glädje i att besöka våra matcher på Nya Ehnvallen. Från att herrarna tidigare säsonger haft i snitt 5 personer i publiken blev det något helt annat detta år. På premiären hemma mot Malax hade vi hela 150 pers i publiken, och en par matcher senare mot FC Sport-j var det mittiallt 550 huvuden på plats. Kanske delvis denna tillströmning för att vi hade besök av stjärnor som Tim Sparv, Glenn Sparv och Kaj Kunnas. Någon match senare fanns också VPS-legendaren Henri Sillanpää i vårt mål som vikarie för skadade målvakten Andrée Eriksson. BK-48 Ultras har säkert lockat en och annan till planen. Deras oljud hörs långa vägar.

Resultatmässigt föll vi tyvärr på målsnöret 2020 och det harmade nog samtliga inblandade. Men det var samtidigt för många en ögonöppnare att sexan hållit en sådan otroligt hög nivå.

Inför 2021 hade läget förändrats och fotboll skulle verkligen inte vara en plats att samlas kring tyckte sjukvårdsdistriktet. Utan att göra desto större väsen av oss hade vi trots allt i genomsnitt 80 personer i publiken denna säsong. Förberedelserna av det som händer på gräsmattan, alltså själva fotbollen, var absolut inte de bästa p.g.a. förutsättningarna som coronan medfört. Men vi var inte ensamma. Även andra lag har haft svårt att hållas motiverade i år. En tunn trupp var dock inte det bästa utgångsläget för oss, eftersom vi ganska snabbt åkte på skador samt förlorade flera spelare till militärtjänstgöring. Tacksamt var det att vårt farmavtal med Kungliga Wasa kunde användas för att fylla ut truppen då det behövdes.

I premiären blev det en storseger med 1-6 i Tervajoki mot KyVo, men glädjen blev tyvärr kortvarig. Endast oavgjort på hemmaplan mot Laihia SC och sedan genast en bitter förlust mot FC Korsholms andra lag i Helsingby. Läget såg verkligen inte ljust ut och det kändes inte heller helt tryggt att bara vinna FC Sport-j med 5-4 på Ehnvallen. En av årets supervärvning, Darjan Krstevski, gjorde visserligen hat-trick i sin premiär, men skadade sig också i samma väva.

Serieformatet är väldigt otacksamt för ett lag som inte spelar som bäst på våren. Placerar man sig inte bland dom första så är man ute och måste spela en obetydlig "bottenserie" på hösten. För att klara oss undan spel i den krävdes i detta skede en förändring. På tur stod Norrvalla FFs andra lag, en av seriens svåraste motstånd. Vi var hårt pressade att leverera och visst gjorde vi det. Trots att vi kom med en smal trupp till Vörå, utan våra senaste nyförvärv och utan förstärkningar från Kungliga Wasa for vi hem som segrare efter matchens enda mål av Kimi Palenius, 0-1. Vi var väldigt nöjda med det spel vi hade presterat i Vörå.

Det såg nu lite ljusare ut, men ändå lyckades vi bara få med oss kryss på Ehnvallen mot Vävi efter en sen kvittering av våran kapten, Kaj Riska i slutminuten. Inför sista matchen mot Black Islanders var vi tvungna att vinna för att säkra avancemang till övre slutspelet. Det var spännande, men med facit i hand blev det också årets lättaste uppgift då vi krossade motståndet i Karperö med 0-8.

Hösten närmade sig och övre slutspelet öppnades med en betryggande 4-1 seger mot APV. En fin match och bara positiva känslor.

Glädjen blev dock kortvarig då vi åter igen fick se oss förnedrade av FC Korsholm i Helsingby. Vi trivs verkligen inte med den kombinationen.

Åter hemma vände vi igen på steken och humöret var på topp efter att vi tagit en knapp seger mot ABC med 2-1 på Ehnvallen.

Korona-karantäner ställde till det för oss och matchen mot Vävi blev framflyttad till 15.9 (låter det som ett bekant datum?). Medan vi väntade på matchen mot Korsnäs fick vi se våra motståndare spela i kors och förlora poäng mot varandra. Det var verkligen ingen som tog kommandot. Endast NuPa utmärkte sig, men även dom gick och tappade viktiga poäng då det gällde.

Inför matchen mot Korsnäs hade vi ett utomordentligt läge att koppla greppet om topplaceringarna, men istället för att behålla vår tidiga 2-0 ledning på hemmaplan slarvade vi bort matchen, som slutade 2-2. Återigen tappade vi våra chanser, men stunden senare spelade nästa lag i sin tur bort sina chanser att koppla greppet och återigen hade vi allt i våra egna händer med tre matcher kvar att spela. Dock resten av matcherna på bortaplan!

Till Jurva kom vi med en bred trupp och det visade sig bli en lätt uppgift att vinna jumbolaget Jurva-70. En 1-4 seger var bra för självförtroendet och många började inse allvaret. De två sista matcherna skulle avgöra allt och 4 poäng skulle räcka för oss. Men vilken utmaning vi stod inför.


Matchen mot NuPa skulle ha varit ett avslutningskalas där vi kunde ha avgjort serien, men eftersom Vävi-matchen nu blivit framflyttad fick vi åka med vår buss till Seinäjoki och hoppas på att få med oss poäng hem till bastukvällen som väntade. Så blev det också. En tajt match med väldigt få chanser slutade 1-1 och vi kunde inte ta ut svängarna helt på bastukvällen med tanke på vad som snart skulle stå på spel i Lillkyro mot Vävi.

Vad som krävdes inför sista matchen var helt självklart. En seger var det enda som gällde. Matchen började skakigt och stillastående. Atte Sparv hade hittat formen till lagets viktigaste ögonblick och öppnade med 0-1 i 30' efter en genomskärare av Leo Grines. Spelet böljade från och till, BK med vassa målchanser och Vävi med farliga fasta situationer. I andra halvlek kom ett förlösande 0-2 mål. Vår tur att utnyttja fast situation då Leo serverade ett inlägg från frispark. Målvakten stördes av framstörtande spelare och bollen rullade in mellan benen och tillräckligt många centimeter över mållinjen. Följande mål, 0-3 dröjde bara några minuter. Ett fint lagmål framspelat via vikarierande kantbacken Walter Kronqvist längs med kanten till undertecknad (Robin Carlson) och vidare in i straffområdet till Atte Sparv, som bara kunde placera bollen i mål bredvid målvakten. Vävi reducerade till 1-3 och gjorde matchen åter spännande. Punkteringen kom i 88' då vår målvakt Erik Hildén serverade Leo ett friläge. Leo stannade upp, såg motståndaren springa förbi och placerade bollen över målvakten i krysset med vänsterfoten. Ett fint mål som troligen kröner honom som skyttekung 2021 (Bottenmöten mellan Jurva och APV ska ännu spelas på lördag (18.9).

Vi vill passa på att tacka våra sponsorer samt alla som jobbat hårt för BK under året. Föreningen med Jari Hakala och Tony Storbäck i nyckelroller har hjälpt oss med adminstreringen, tränarna Micke Stenback och Bernt Backman, lagledningen och kassören Nicke Liljenfeldt, spelarna i BK, Malte Enlund och Kimi Palenius som hjälpt mig med sociala media-uppdateringar, juniorpojkarna (P10/11) med föräldrar, som hjälpt till med kioskförsäljning på våra hemmamatcher, matchfotografen Gunilla Carlson, samt proffsfotografen Oliver Morin som var med oss ända till Nurmo, drönarfotograf Tore Carlson, Stigu Enlund som kört lagbussen, Kungliga Wasa med Sami Mannil som spelarförmedlare, alla fans som funnits på läktarna och dessutom ett speciellt stort tack till BK-48 Ultras som kommit med oss även långväga för att understöda oss i vått och torrt!

Come on BK!

Mer bilder och feeling på vår Instagram @bollklubben48 och @ultrasof48

Text: Robin Carlson
Bilder: Gunilla Carlson och Oliver Morin



   
Mera nyheter
Bollklubben - 48 rf
«  Oktober   »
Kategorier